Ni levde ett så bra liv, ni gjorde mitt liv värdefullt och jag hade alltid någonstans att vända mig. Även om ni inte svarade så var ni alltid lika glada och puffade på mig med nosen.

Att ens den här dagen kom är helt oförståligt, varför kunde det inte vara ett lyckligt slut. Varför skulle det behöva sluta såhär snabbt..

Jag kräver inte att ni som läser ska förstå och tycka det är intressant att läsa om. Men det är min blogg och jag är ledsen över att mina djur blev avlivade. Jag får vara det om jag vill och får skriva vad jag vill om det på min blogg.

Tänk dig att se din kanin i veterinärens famn och hon tar fram sprutan som du vet kommer att avsluta kaninens liv..

Tänk dig sedan att se detta två gånger efter varanndra. Det är inte lätt när man har levt med dem i 6 år. 6 hela underbara år...

Tänk fortsatt att du sitter med kaninerna i knät och du känner att de slappnar av och känner hur de blir tunga och slutar andas. Det går inte att förklara hur det känns på insidan av mig. Allt jag tänker är bara att jag fattat det här beslutet, och tänk om det är fel beslut? Även om wilma var sjuk och det var det enda rätt så känner jag dåligt samvete...

Allt detta har jag gått igenom idag...det finns inga ord som beskriver hur jag känner och om en människa gråter mycket under ett liv så har jag gråtit så mycket under endas denna dag. Mina kinder svider av mina tårar och det svider i ögonen av att titta mot en lampa... 

Mitt hjärta har förlorat en stor del idag..jag tror aldrig att den delen kommer att fyllas upp igen.

Wilma <3 Lovisa <3 Robyn