Hur orkar alla vara så positiva och framåt hela tiden? Jag har typ som ett lager i kroppen där jag tömmer min positiva energi hela tiden och nu är den slut igen. Det finns liksom inget positivt just nu. Skolan är skitjobbig med alla prov och måsten, projektarbetet håller på att gå åt helvete för vi får inga bidrag, jag har träningsångest inför sommaren och jag är i stort behov av närhet. Kan det bli bättre? Jag tittar på de flesta andra och ser hur glada de är, ser ut som att de inte har några bekymmer i livet alls. Jag vill också vara så. Sen om de andra har en fasad utåt och är riktigt duktiga skådespelare struntar jag i, för jag vill inte spela. Men varför är det så svårt att få vara glad och nöjd i samhället? Jag tror världen har byggt upp alldeles för stora krav om man samtidigt ska kunna vara glad. Nu vill jag gå och tröstäta onyttigt..synd bara att jag får ännu mer ångest över träningen.

Någon, ge mig styrka!