Om man inte tänkte så mycket
Tanken slog mig nyss. Varför bloggar jag egentligen? Gör jag det för min egen skull eller för att alla andra ska läsa och kommentera? Någon smart förklaring till varför jag väljer att blotta en ganska stor del av mitt liv och blotta alla känslor finns nog inte. Det enda jag vet är att jag mår så mycket bättre när jag fått skriva av mig. Spelar ingen roll om jag skriver om kärlek eller en struntsak som mitt rum, jag känner mig ändå gladare och lättare som person efteråt. Sen om jag får en fin kommentar om det jag skrivit så ökar ju det suget att skriva eftersom det isf uppskattas.
Och jag bryr mig inte om vem som läser eller om någon tycker jag är dum i huvudet. För jag skriver för att jag vill och inte för att andra har bett mig skriva. Det här är min indirekta dagbok där jag skriver när jag känner för det. Min andra dagbok är min, bara min, som ingen annan någonsin kommer få tillstånd att läsa. Den här får ni läsa och tom kommentera....
Svaret på frågan i början att jag gör det för min egen skull, och kom ihåg det.
Och jag bryr mig inte om vem som läser eller om någon tycker jag är dum i huvudet. För jag skriver för att jag vill och inte för att andra har bett mig skriva. Det här är min indirekta dagbok där jag skriver när jag känner för det. Min andra dagbok är min, bara min, som ingen annan någonsin kommer få tillstånd att läsa. Den här får ni läsa och tom kommentera....
Svaret på frågan i början att jag gör det för min egen skull, och kom ihåg det.
Åsikter:
Trackback